Får kanske hjälp med header så då kanske jag byter till blogg.se, pusshej

Tjootjoo!

Idag har jag faktiskt planerat lite så jag ska dra med Jasmine till stan idag, kommer nog bli super.

Senare ikväll ska jag dra ut med nån polare. (gangsta som säger polare)

Gör mig faktiskt mat också just nu så det betyder att dagen kommer bli bra om ja till och med orkar laga nåt till min behövande mage.

Hejhej :)

Idag har jag blivit kallad ful via Instagram. Det var en tjej som helt enkelt la ut en bild på mig och kallade mig för ful.

Egentligen förstår jag inte vad hon tjänar på det? Hon tjänar inget alls på det förutom att hon får dåligt rykte.

Man kallar inte någon för ful. Det ska inte hända. Ingen, absolut ingen har rätten till att få kalla någon t.ex ful, tjock, äcklig o.sv Sedan om man har förstånd, så förstår man att folk har känslor och tänker sig för inann man skickar något ut på Internet, eller säger det. Egentligen hade jag kunnat hänga ut hennes namn här, men det gör jag inte. Även om hon gjort något förjävla dåligt som jag inte kommer förlåta, så har jag förstånd nog att jag inte hänger ut hennes namn på internet och gör samma sak mot henne som hon gjorde mot mig.

Men nu har jag lämnat det och det finns inte alls i mina tankar just nu. Jag skiter i det, för att meningen ''Du är ful'' är helt onödig och ska inte behöva ta ens en gnutta plats i mina tankar. 

Ha det bäst till dom personer som förtjänar det <3

Del 3 kommer handla om när en vän till mig valde att ta sitt liv p.ga mobbning och utpressning.

_____________________________________________________________________________________

Lyssna gärna på låten här under, lyssnar på den iaf medans jag skriver, man får liksom in känslan.

Den brukar jag lyssna på när jag mår dåligt. Den får mig att må bättre ibland på sätt o vis o.sv

Det var då en vän, på 13 år. Jag visste att hon mådde dåligt. Vi fanns där för varandra då vi förstod varandra, vi mådde då båda dåligt. Det var lätt att prata med henne och hon förstod mig, lika bra som jag förstod henne. Vi hade verkligen kunnat ha bättre kontakt. Det önskar jag att jag hade kunnat få med henne, innan hon gick bort.. det är så mycket man ångrar nu som man inte fick göra eller säga.. Man trodde inte det skulle bli så, det fanns inte tankar på att hon faktiskt skulle ta sitt liv en dag. Men det gjorde hon.  Jag vill bara säga först, till mina vänner, ni ser mig glad o.sv, ni kanske tror att jag glömt henne, men nej. Jag tänker på henne extremt mycket. "Ame du gråter ju inte, du skrattar, du tänker ju inte på henne ens" jag behöver inte gråta inför andra för att det ska betyda att jag tänker på henne. Man måste gå vidare, även om det är så jävla tufft. Det är obeskrivligt svårt att tänka på att en fantastiskt fin tjej, inte klarade livet mer och beslöt sig för ett val som gjorde att hon aldrig mer kunde andas på denna jord. Hon lämnade mig och alla andra här, med stor sorg. Hon lämnade ifrån sig fina minnen. Det saknas en stor plats i mitt hjärta just nu.. Det är så jävla känsligt ämne att en ändå nära vän gått bort, så tufft att jag sitter och gråter över tangentbordet just nu. Ni som varit med om detta, förlorat en vän eller bästa vän, även släkt o.sv, ni förstår hur det känns. Det är obeskrivligt sorligt. 

Jag kände henne via internet och jag fick aldrig träffa henne. 

Jag har tänkt på att.. det är så lätt det där.. att bara ta livet.

Vips så är man borta, då är livet borta från jorden. Man kan välja mellan att fortsätta kämpa, eller bara ta ett beslut som snabbt är taget. Det är stor skillnad mellan dom valen, och dom gör stor skillnad också.

Jag tror aldrig att ens vänner, dom som finns där, dom man får prata ut med, ÄNDÅ inte förstår HUR dåligt man mår. För jag tror inte att någon förstod att hon skulle begå sitt liv. Vi förstod att hon mådde dåligt, men vi visste inte att det skulle gå ''så långt''. Hade jag vetat att det var så pass allvarligt, så hade jag gjort mycket mer för att hålla kvar hennes fötter på jorden så att säga. 

______________________________________________________________

Vill ni ha del4? 

I del2 kommer det handla om mitt dåliga självförtroeende och en vän som gått bort.

_______________________________________________________________________

Sedan i omkring ettan började bry mig mer om utseendet. Jag tog på mig kjol och linne på vintern, och mamma sa att jag var tvungen att ta på mig byxor och t-shirt. Jag gjorde det, men packade ändå ned det jag hade tänkt ha på mig i smyg i ryggsäcken. Det var dumt men jag förstod inte bättre.

Lite senare, i 3an, så började jag bli kallad ful och jag tog åt mig enormt hårt av det.

Det småsnackades ibland om mitt utseende och tillslut kom det fram till mig. Det var hemskt. Jag fick mycket sämre självförtroeende, och brukade då mycket oftare ställa mig framför spegeln och undrade ''varför föddes jag såhär ful? varför blev jag inte som dom populära o snygga tjejerna?". Sedan i fyran så blev jag kallad häxa för att jag var ful, hora, anorexiabarn, sär o.sv Jag fattar inte vad dom som sa/skrev det tänkte med? Dom borde veta mycket väl att jag tar illa upp av det och dom borde förstå HUR illa upp jag tar av det. Jag grät. Jag grät jättemycket. 

Jag förlorade all självförtroeende jag hade. Jag inte gjort dom personerna, som kallade mig för ful o.sv, något, tvärtom, jag hade varit snäll och behandlat dom som vänner. Jag fattade inte vart det kom ifrån?

Det tog så jävla hårt på mig och det förstod dom aldrig. För att jag log på utsidan, men grät på insidan. Det har hänt att jag skolkat för att jag inte vill bli kallad för något, eller inte vara med om att få kämpa för att hitta nån att vara med på rasten, som jag nämnde i förra inlägget. Det är och var hemskt.

_____________________________________

Får fortsätta på del3.

Kram.

_____________________________________________________________________________________